Hösten 1990 invaderade Irak Kuwait för ett antal oljekällor. En vecka senare bildades Medborgare för ett fritt Kuwait (CFK) med målet att få tillbaka det ockuperade landområdet. Det första de gjorde var att anställa PR-firman Hill & Knowlton.
PR-firman bestämde sig för att sprida information som talade till människors känslor. Intervjuer gjordes för att ta reda på vad det var som fick folk att bli upprörda och vad som skulle krävas för att USA skulle ingripa militärt mot Irak. Det visade sig att folk reagerade starkast på grymheter mot spädbarn.
Hill & Knowlton tillverkade en historia som handlade om att irakiska soldater slet ut 312 spädbarn från deras kuvöser och lämnade dem att dö på sjukhusgolvet i Kuwait City.
Denna påhittade grymma historia sändes över hela världen.
Ett möte om mänskliga rättigheter hölls strax därpå. Till mötet hade de ”framställt” ett vittne, Nayirha, en 15-årig kuwaitisk kvinna som angav följande vittnesmål: ”Jag såg att de
irakiska soldaterna kom in i sjukhuset med gevär och jag såg att de gick in i en sjukhussal där 15 spädbarn låg i sina kuvöser. De slet ut barnen från kuvöserna, tog med sig kuvöserna och lämnade spädbarnen på golvet för att dö”.
Hill & Knowlton tillverkade en videofilm om denna påhittade historia och sände ut den över hela världens massmedia.
Den här tillverkade videon var ett starkt skäl till att USA den 12 januari 1991 beslutade sig för att börja bomba Irak.
Detta anses vara den dyraste PR-kampanjen någonsin.
Frida Öhman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar